Två veterinärbesök på samma dag och dippa formen 2010
Idag jobbade jag i Uppsala och Jessie var med mig på jobbet. På lunchen hade vi tid för att vattentraska igen. Jessie var lite skeptisk när vi gick in i rummet men när hon väl började gå gick hon mycket säkrare än förra gången. Sötnos!
Idag körde vi tre intervaller 4+4+8 minuter, tror jag. Det är så skönt att vara där för jag behöver inte göra någonting annat än att uppmuntra Jessie. Kjerstin och Frida sköter maskinen och håller koll på hur länge hon ska gå. Skönt! Så småningom kommer vi lägga in travpass i vattentrasken också.
Så här ser hon ut när hon går:
Det gula bakom är en sån där gymboll som de klämmer dit. Det är för att hundarna inte ska tycka att det är obehagligt om de åker bakåt mot dörren. Då tas de emot av en mjuk boll istället. Nästa gång ska jag ta med jättegott godis som Jessie kan tänka sig att äta fast hon befinner sig i vattnet. Levergodis funkar inte! Det är bra om man kan locka lite på hunden så att den ökar sitt steg och på så sätt får ut ännu mer av träningen.
På kvällen var det dags för Alice att gå och kolla ryggen hos Audell. Anna och Flicka följde med som stöd och extraöron. Det är så lätt att missa information när man är där själv så det är verkligen guld värt att vara minst två som lyssnar och ställer frågor. *kram*
Audell klämde och kände på Alice och hon reagerade ganska kraftigt när han klämde långt bak på ryggen, typ på korset. Audell känner ju till Alice sedan vi var där 2003 och upptäckte en missbildning (sakralisation) i hennes rygg. Så Audell ville röntga igen för att se hur det såg ut nu. Alice fick lite lugnande så att hon skulle bli lite sömnig.
Audell tog fler bilder både när hon låg på rygg och på sidan. Så himla skönt med digital röntgen så att man kan se bilderna direkt på datorn! Man såg tydligt (eller Audell såg tydligt och när han visade såg vi med…) Alice missbildning. Det är alltså ena utskottet i ryggraden som växt fast i bäckenet. Det gör så att bäckenet i princip inte kan röra sig som det ska. När Alice låg på sidan tog han bilder både när hon hade bakbenen så långt bak som möjligt och så långt fram som möjligt. Och bäckenet låg exakt likadant på båda bilderna… Det skulle egentligen vara en ganska stor förändring i vinkeln i höften, men det var alltså helt stel. Audell såg även att hon var lite ”vitare” på ena höftkulan och det är där hon har en inflammation. Ingen atros eller pålagringar, så det bar ju bra! 
Så det var alltså ganska glädjande besked! Missbildningen kände jag ju redan till och det är ju egentligen en gåta hur hon hållt så bra som hon faktiskt gjort. Jag har ju tävlat henne jättemycket under åren och hon har hunnit samla på sig en hel del meriter, lillskruttan.
Nu ska Alice äta Metacam i 10 dagar. (Hon tar över Jessies flaska… snark! Jag har ett helt apotek hemma.) och sedan vila och ta det lite försiktigt under de kommande 30 dagarna. Hon får gå vanliga koppelpromenader men inte anstränga sig. Om ca två-tre veckor kan jag sätta igång lite försiktigt med träningen igen.
Det känns jättetrist att missa massa tävlingar nu, men samtidigt är jag otroligt lättad över att hon antagligen kommer kunna köra agility igen. Jag var faktiskt helt inställd på att hennes agilitykarriär skulle vara finito… :-/
De tävlingar som vi missar är Oxelösund 4 starter, Örebro Folksam Cup 2 starter, Knivsta 6 starter. Vi får börja tävla 2 veckor innan SM … Och vi som skulle toppa (inte dippa) formen 2010… Det hade känts väldigt skönt att ha de där 12 starterna i kroppen. Men ja, ja vi har ju vilat oss i form förr! 
Edited: maj 3rd, 2010
Jessie var jätteduktig även om hon tyckte att det kändes bra skumt att gå på bandet. Hon var så himla gullig för hon behövde koncentrera sig jättemycket när hon gick. Om hon lyfte huvudet för att titta på mig slutatde benen gå och hon åkte bakåt på bandet så hon var tvungen att strirra rakt fram istället! 