Hela familjen hos Kjerstin

I eftermiddags åkte jag och Pontus med alla hundar till Uppsala för ett besök hos Kjerstin. Hon började att titta på Jessie. Hon skrittar fint och det kändes stabilt. Muskulärt hade hon, som väntat, tappat mycket – från 21 cm (som vi mätte upp några dagar innan hon opererades) till 16 cm runt lårmuskeln. De andra måtten kommer jag inte ihåg men det var stor skillnad även där. Även rörligheten var så klart dålig samt att musklerna som håller ihop trampdynorna har förslappats. Men allt de där känns ändå ok att lägga tid på att träna upp i vinter så vi tar det sen. Vi ska tillbaka till Kjerstin i början på september, då det gått åtta veckor efter operationen. Då borde vi kunna börja rehabilitera.

Sen var det Alice tur. Hon var ju så stel och konstig efter Knivsta. När Kjerstin klämde kände hon att Alice är öm i ryggen. Det var inte längre så farligt med höften som Audell behandlade i maj så det känns bra. Men nu verkar jag tyvärr behöva trappa ner rejält på tävlandet om jag vill kunna fortsätta tävla överhuvudtaget. Jag kommer efter Kjerstins inrådan tex inte åka och tävla i Gagnef Floda nu i helgen. Trist, men jag vill ju inte att Alice ska ha ont! Hon kommer ju att köra på som vanligt och inte visa att hon har ont förrän efteråt…

Alice fyller ju åtta år i september och hon har haft en härlig agilitykarriär med bla dubbelchampionat och SM-silver individuellt 2008 som meriter. Med tanke på hennes missbildning i ryggen så är det ett under att hon kunnat tävla så länge som hon faktiskt gjort.

Jag kommer starta henne nästa helg och efter det får jag känna efter hur vi ska göra.

Posted: augusti 6th, 2010 under Alice, Jessica, Sheltiehäl.

Comments