Idag var vi hos veterinären och tog bort stygnen från senaste operationen. Allt såg fint ut! Mycket av svullnaden visade sig vara sårlim… Så när det var borta såg det fint ut. Så fort irritationen efter stygntagningen lagt sig kommer hon slippa tratten också.
Ska kontakta Kjerstin imorrn för att lägga upp en rehabplan. Vi kan säkert gå lite längre promenader nu. Längtar tills hon för gå lös igen!
Jannis kände på höger ben och det känns stabilt.
Edited: februari 23rd, 2011
I fredags var deg en vecka sedan Jessie opererades. Hon är så tapper och duktig med sin tratt, men börjar bli grymt skällig eftersom hon får ha det så tråkigt. På onsdag ska vi till veterinären och ta bort stygnen. Hasspetsen är ganska svullen men jag hoppas att det inte är nån fara. Har haft lite mailkonversation med Kjerstin. Hon är så gullig och försöker hjälpa till! Mail från henne:
Hej Helene och Jessie! SKÖNT att höra att hon verkar tycka att benet känns bra nu när stiftet är borta! Har pratat med 3 av våra ortopeder och alla säger samma sak att hålen efter stift tar ofta ganska lång tid att fyllas igen helt. 1 månad minst – troligtvis skulle man om man röntgade hasen efter 1 månad fortfarande se hålet men att det börjat fyllas igen något. Det viktiga nu är att hon går på benet, lugnt och fint. Ej halkar, hoppar, leker busar. Första 2 veckorna 5-15 minuters promenader X många. Därefter om allt verkar bra öka till 20-30 minuter v 3 och 4:a. Skritten viktig för belastningsfasen. ”torka tassen” övning går bra att börja med redan nu.
Hör av Dig – är svullnaden borta?
Hej från Kjerstin
Ps. hälsa Jessie
Ja så det är där vi befinner oss nu. Har som tur är en ganska lugn period på jobbet just nu så hundarna slipper vara på dagis så mycket. Är jag på kontoret kan Jessie dessutom vara med. 
Edited: februari 21st, 2011
och vi är äntligen hemma igen! Jannis tyckte precis som Kjerstin att hälsenan kändes stabil men själva hasspetsen var svullen. Det var inte alls lika svullet idag som igår, men hon visade fortfarande att hon var öm där. Vi röntgade och såg att stiftet inte verkat ha flyttat på sig, men de starka stygnen som satt kvar sedan operationen (det var extra stark tråd som inte skulle absorberas av kroppen) hade stora knutar och det måste vara det som börjat skava. 
Så Jessie sövdes och efter ett akutfall som givetvis fick gå före oss och lite problem med att sätta kanylen i Jessies sytrådssmala kärl, låg hon på operationsbordet.
En och en halv timme senare var hon redo att hämtas hem igen. Hon går faktist bra på benet och får om några dagar gå promenader. Hon har inget bandage utan såret är sytt och limmat, så nu åker tratten på igen. Om två veckor ska vi tillbaka och ta bort de nya stygnen och sedan ska det vara mer eller mindre återställt. Det som är lite jobbigt nu är vi inte vet riktigt hur mycket stygnen och stiftet faktiskt stabiliserade senan. Kommer den släppa igen nu när vi börjar träna eller har det ”gjort sitt jobb” och förbättrar förutsättningarna för fästet? Det man tydligt ser är att fästet har breddats ganska rejält så att hälsenan inte lika lätt ska kunna glida över kanten.
Nu ska Jessie äta antibiotika 10 dagar och metacam 2-3 veckor.
Puh, är verkligen helt slut efter dessa två dagar! Skönt med helg nu så att vi bara kan vila upp oss och gosa!
Tack för alla hållna tummar och tassar och hejarop både här i bloggen och på fejjan! <3
Edited: februari 11th, 2011
Idag vid tvåtiden när jag var på jobb på Värmdö (och snökaoset var ett faktum) ringde pappa, som var hundvakt, och berättade att jessie haltade på vänster bak. NEEEEJ!!! det kan inte vara sant!!! Vi var ju och tränade igår och Jessie gick jättefint! Hälsenan får inte vara av en tredje gång!!! Jag åkte hemåt så fort jag kunde genom snön och alla köer genom stan.
Ringde veterinärkliniken och frågade efter veterinären som opererade Jessie gång 1 och 2. Han är chefsveterinär och tar inte patienter alla dagar men han hade en tid imorrn efter lunch så jag bokade den. Ringde sedan sjukgymnasten Kjerstin och hade sån tur att hon skulle jobba kväll just idag. Så hon klämde in oss i sitt överbokade schema. Hon är så gullig och hjälper ALLTID till.
Så jag åkte och hämtade Jessie och plockade upp Anna på vägen förbi Väsby. Mot Ultuna!
När vi kom fram till Kjerstin visade sig att den som egentligen bokat tiden kl 18 inte kunde komma pga snökaoset på vägarna så vi fick en hel timme där! Skönt!
Kjerstin kände på Jessie och tyckte inte att hälsenan kändes av. Puh! Inte heller att den gick att flytta ut sitt fäste (med reservation att det kanske känns annorlunda om hon är sövd). Däremot är Jessie väldigt öm på hasspetsen där stiftet sitter. Hon vill inte alls stödja på benet och är smärtpåverkat och tom i blicken. Kan det alltså vara stiftet som skaver? Hur fort kan det krypa ur? Vi var ju och tränade igår och då märkte jag ingenting… Det är ju faktiskt ganska vanligt att stiftet kryper ut en tid efter operationen. Hoppas att det ”bara” är det som är problemet!
På hemvägen ringde jag och förvarnade veterinären inför besöket imorrn. De la på en timme på vår tid så att vi inte behöver vänta på operation över helgen utan förhoppningsvis kan operera redan imorrn, om det nu är det som vi ska göra!
Så nu ligger Jessie i sin bur, har fått smärtstillande och tuggar märgben. Lilla skruttan! Vi orkar inte med en resa till av samma kaliber som det inneburit bägge gångerna vi opererat hälsenan. Hoppas att det för en gångs skull kan ordnas lite smidigt och med bara några veckors vila efter stifttagningen. Please!!!!!!!!
Edited: februari 10th, 2011
Imorse var jag och Anna i ridhuset innan jobbet. Upp i ottan, men det var det värt! Fokus var på Jessie och Pepp. Körde som vanligt några varv på en rundbana och tränade lite svängar. Jag tycker att hon börjar få bra bjudning på hindren och tunnlarna. Härligt!
Här är några filmer från träningspasset:
Bakombytena in i tunneln går riktigt bra! Ingen tvekan alls! 
Edited: februari 9th, 2011
